Haväng

Liemannen knackar på

Posted in Allmänt, Hälsa by Jonas on 29 december 2008

Fick igår kväll veta att min far ligger på Ersta hospice. Ett stenkast ifrån mig. Han är 80 år och kan bara trösta sig med Stockholms vackraste utsikt innan han inom kort går till den sista vilan. Imorgon ska jag besöka honom. Ett möte som jag känner mig osäker på då vi inte haft någon kontakt alls de senaste sju åren. Av olika skäl har vi aldrig haft någon nära kontakt sen jag blev vuxen. Mest för att vi är varandras motpoler. I allt. Vi har inte ett gemensamt intresse mer än att vi är djur- och naturvänner. Men även där är vi olika. Men jag känner ändå att ingen ska behöva ligga ensam på ett hospice och vänta på liemannen. Vad säger man till någon som vet att han ska dö? Ha det bra! Vi ses! Hälsa Jim Morrison! Jag vet inte, men det faller sig väl naturligt när jag väl är där antar jag. Har ni några erfarenheter av att ta farväl av en nära anhörig?

Annonser
Tagged with: , , ,

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Annemi-Flen!! said, on 29 december 2008 at 16:12

    Från vaggan till graven är musik o sång i alla former ett bra sällskap. När min mor gick bort för nio år sedan fick jag tipset om att sjunga de sånger hon tyckte om i örat på henne. Det gällde dom sista självande timmarna. Hörseln är det sista som lämnar kroppen påstods det. Ha ett Gott Slut så gott det går!

  2. Jonas said, on 29 december 2008 at 17:24

    Skulle jag sjunga för honom skulle jag bli åtalad för aktiv dödshjälp, så det får nog vara. För övrigt föredrar han radiosporten före musik. Men tack ändå för tipset och vad fint avslut för din mor med sång av dig. Gott slut till dig också!

  3. lilalili said, on 29 december 2008 at 20:41

    Jag läste för mamma…läste och läste i en hel vecka…hon lyssnade…kommenterade ibland…Minns att jag till o med läste korsorden jag löste för henne 🙂
    Kramis

  4. evamojje said, on 30 december 2008 at 0:04

    Ledsen för din pappa Jonas.
    Jag och min pappa är mil ifrån varandra men dom tillfällen vi stöter på varandra så pratar vi om ”bra minnen” och sådant som vi har gemensamt I vårt fall oxå djur även om vi inte tycker likadant så är det ett ämne vi både vurmar för. Ett annat tips är att oxå tala om sådant du inte vill ha osagt den dag han går bort. Jobbigt men hellre en jobbig pratstund än ett liv av ånger.
    Kram
    Eva, Mojje, Busan, Sivan & Bengan

  5. Frk Forster said, on 30 december 2008 at 9:50

    Usch…det är inte lätt. Mycket beror ju också på hur medveten han är om sin situation. Min mamma var t.ex helt omedveten om sitt tillstånd, hon förträngde hela situationen. Det kan ju bli så om det uppstår plötsligt. De sista tio dagarna var jag hos henne dygnet runt. Vi umgicks så som vi alltid gjort under de stunder hon lyckades hålla sig vaken och något så när skärpt. Man behöver inte säga något viktigt, förklara sig eller försöka ställa saker till rätta om det nu varit några fnurror på tråden. Det viktiga är att man är där. Om mamma blev orolig så sa jag ”Det blir nog bra”….för oavsett hur så blir det ju bra till slut, när en gammal människa somnar in. Vi pratade inte om döden och vi tog aldrig farväl på det sättet som man t.ex kan se på film. Personalen där mamma låg sa att det bästa är att ha attityden som att det kommer en dag imorgon också. Men det var ju i mammas fall, hon planerade ju sitt liv framöver ända till de sista timmarna. Det sista hon sa var att jag skulle köpa amaryllis till hennes fönsterkarm så att de kunde bli riktigt fina innan julen stod för dörren. ”Javisst ska jag köpa amaryllis, röda eller vita”? Det kändes onekligen lite konstigt i den situationen, men efteråt tänkte jag att hon dog utan oro och utan en tanke på döden. Det är kanske så det ska vara?

    Men eftersom ni inte setts på så länge kanske det bästa är att ge din pappa möjlighet att förmedla det som han vill få fram. Och säg att du snart kommer tillbaka om du känner att du kan det. Men gör inget eller lova något som du inte kan hantera senare.

  6. Jonas said, on 30 december 2008 at 10:04

    Tack för er tid att ge mig goda råd och tips. Jag känner mig stärkt av dem och tror att ni har helt rätt. Att det handlar om att bara vara där som människa och anhörig. Det kommer säkert gå bra. Tack.

  7. Simson said, on 30 december 2008 at 20:43

    Usch! Vad hemskt! Nej så skall jag inte säga?! Vad jobbigt! Speciellt som ni inte träffats på länge.
    Jag miste min far för några år sedan. Har haft ett mycket dåligt förhållande med han och flyttade/rymde hemifrån vid 18. Då hade de ingen rätt att säga något.
    När far låg för döden åkte jag till han för att hälsa på. Hade tänkt ut vad jag skulle säga för att göra det hela enklare. Kunde inte säga ett piss. Bara stortjöt. Hade innerst inne saknat han så mycket. Båda två var stolta skitar.
    När far förstår att jag är där försöker han ta livet av sig och syster slänger sig över han och stoppar han med orden…”det är ingen idé du försöker. Du kan andas utan luftslangen ändå.” Då brast det för mig.
    Jag flyttade till hemstaden när min mor diagnostiserats med cancer. Hon visste något var fel då då hennes mor också dött i samma ålder. Mor trodde hon skulle dö av samma sak i samma ålder. När hon väl hittade en akuttid där hennes läkare inte jobbade åkte hon in. De fann då att så var fallet. De hade då behandlat henne enbart för högt blodtryck vilket hon då bevisligen inte hade.
    Det var för sent att göra något. Anhörigvård finns inte för boende i olika kommuner så jag flyttade hals över huvud. Anhörigvård fanns inte i mors kommun.
    Mor hade beslutat att ingen livsuppehållande fick göras och hon dog en månad efter jag flyttat.
    Hon var beredd då hon förstått att hon skulle följa i sin mors spår. Det gör att jag räknar med samma sak. Det gäller att leta en läkare som man har förtroende för bara nu.
    Var dit så många gånger jag kunde och efter att ha klippt mig en gång så trodde mor att hon såg i syner för jag blev så lika henne att tom syster reagerade. Mor fick hallucinationer av morfinet.

    Det enda råd jag kan ge är att bara vara med din far så mycket du känner är bra. Det finns ingen anledning att tvinga sig till hospice bara för att det anses måste. Bättre att gå de gånger det känns bra för er båda. Var nöjd med det också. Tillåt dig att känna att du gör det bästa du kan. Det är stort nog att bara gå dit och ta kontakten efter så många år. Starkt gjort!

    Ersta hospice är ett mycket vackert och fint ställe. Hade svärfar där för några år sedan. En högt älskad man av mig. I en annan tid hade han och jag varit ett par. Det är jag övertygad om. Vissa personer känner man direktkontakt med.

    Ta vara på dig och må bra. Det enda du kan göra i detta läge. En som mår bra ger också bra känslor till andra. Kram!

  8. Jonas said, on 31 december 2008 at 9:39

    Tack Simson för att du så öppet delar med dig av dina tankar och erfarenheter. Och som jag sagt i en senare kommentar så gick det bra att återse honom och jag känner ingen ångest över att gå till Ersta för att besöka honom igen i eftermiddag. Jag är väldigt lättad över att jag kunde sparka min stolthet i baken och träffa honom igen. Kram!

  9. Simson/Helena said, on 02 januari 2009 at 19:48

    Ursäkta att jag ockuperat och svämmar över i Din blogg! Borde kanske skaffa en egen och skriva av mig. Tack för vänligt svar på min ordfontän… =)
    Kram på dig själv och fortsatt lycka till med relationen!

  10. King Salomon1632 said, on 18 juni 2011 at 18:12

    Va icke orolig ty ingen människa går en längre bit med Liemannen bakåt i Evigheten ty det Tillåter inte min Gud Zeus däremot kan han få ett litet grepp om själen ett tag men ty då Zeus går åt tre håll så Går Zeus 2 gånger så fort och hinner alltid ikapp och om nu din pappa har varit en God man el åtminstonde inte syndat i de röda floderna så skall nog han inte få lida mer än enveckas tid max jag själv blevit satt på prov av Liemannen men mig lyckades han behålla i sin makt i mindre än 2 timmar må Gud vara med er hur än ni uppfatar honom skriv gärna ett mail till mig RKayser1@hotmail.com så ska jag även be en bön för eran kära i Gengäld kan ni väl välsigna mig genom fadern så gott det går det hade jag varit tacksam för Guds frid Amen


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: