Haväng

Liemannen rullar tummarna

Posted in Allmänt, Hälsa by Jonas on 06 februari 2009

Farsan lever och Ersta hospices personal är något förundrade. Värdena är väldigt låga men trots allt stabila. Han måste därför flyttas och igår deltog jag i ett möte med läkare, biståndshandläggare och socialsekreterare. Som det ser ut kan han få en placering på Katarinagården som ligger ett stenkast från Södersjukhuset och Skanstull. Hur som helst har personalen på Ersta hospice varit fantastiska och farsan gråter så fort han pratar om personalens goda omvårdnad. Jag kan bara instämma. Alla som jag mött under dessa veckor har varit underbara. Nu ska jag ordna med flytten och jag hoppas att han får uppleva en sista vår och kanske t.o.m. sommar. Han är en kämpe och före detta elitidrottsman, så det skulle inte förvåna mig om han mot alla odds firar midsommar även 2015. 🙂

far_11

Still going – but no strong

Posted in Allmänt by Jonas on 28 januari 2009

Är hos farsan på Ersta Hospice så ofta som jag orkar. Och när han orkar. Ibland är han så trött att han ber mig gå efter 20 minuter. Ibland pratar vi i två timmar. Idag i 1 1/2 timma om handboll, Obama och försäkringskassans förfall. Men framförallt pratade vi om hans sorg att inte återigen kunna plocka smultron eller svamp eller få se en nyckelpiga på ett löv om våren. Och om att han önskar ha sett mer av vår fantastiska planet som t.ex. Matchu Pitchu. Men vi kom ändå fram till att han trots allt är 80 år och levt i ett av världens vackraste länder med en fantastisk natur. För visst är Sverige fantastiskt med vår allemansrätt. Havet i väst, skärgården i öst, fjällen i nord och den bördiga jorden i syd. Och överallt skog och vatten som ändrar karaktär under fyra årstider. Hur som helst lever farsan dag för dag även om han inget hellre vill än att inte vakna följande morgon. Han känner sig färdig med livet för den här gången, men hänger med ett tag till enligt läkarna. De är smått förundrade över hans förmåga att leva trots väldigt dåliga värden. Jag bara hoppas att han orkar ett tag till så jag kan hinna ge honom en bukett med vårdoftande vitsippor.

vitsippor_stor

Jag försöker se

Posted in Allmänt, Hälsa by Jonas on 03 januari 2009

Jag försöker se och lyssna på teve, på radio och läsa tidningar. Men vad som sägs går inte riktigt in. Det flimrar bara förbi ord och siluetter som inte betyder något. Jag tänker hela tiden på att telefonen ska ringa och att någon i andra änden ska säga att min far somnat in. Jag har inte pratat klart med honom. Häromdagen satt jag i fem timmar hos honom och vi pratade oavbrutet. En hel del hade jag redan hört, men var värt att höra igen. En del var nytt och intressant och skapade nya frågor som jag vill ha svar på. Även om han skulle somna in ikväll, så tröstar jag mig med att sjuksköterskorna på Ersta hospice är underbara. Min far har stort förtroende för Erika som tar sig tid att sitta och prata med honom när han emellanåt får ångest eller bara vill prata en stund för att skingra tankarna. Men han drar sig för att be om hjälp när han känner sig nere då han ”inte vill störa personalen”. Vi ska försöka ordna så att vi kan ta med en av min systers hundar, Nova, så att han en sista gång får krama en hund och få sig en blöt borderterriernos på kinden. Hundar har alltid varit hans liv. Erika skulle försöka ordna ett tillstånd av chefsläkaren. Bättre avslut kan han inte få.

novabengalleri

Återföreningen

Posted in Allmänt, Hälsa by Jonas on 30 december 2008

Så har jag då återsett och försonats med min far. Det känns bra. Mycket bra. Innan jag gick hemifrån var jag ganska orolig i själen. Hjärtat slog något snabbare än normalt och jag funderade mycket över hur det skulle komma att bli. Hur skulle han se ut? Skulle han vara klar i skallen? Skulle vi börja älta gammal skit? Hm. Det blev inte alls jobbigt. Han såg jäkligt trött ut, men var ändå fräsch. Omhändertagandet på Ersta hospice verkar vara suveränt och sköterskorna som tog emot mig var väldigt trevliga. Vi började omedelbart konversera, jag och farsan, och han var helt klar i skallen trots morfin och annat. Jag mindes råden från er och berättade bland annat om världsläget. Särskilt om Israels bombningar i Gaza. Resten kom av sig självt. Vi pratade och pratade och jag glömde nästan av tiden, men märkte att han var mycket trött. Innan jag gick, med löfte om att hälsa på honom igen imorgon eller på torsdag, sa han att han inte har ångest över att gå bort. Han var nöjd och även om han inte är religiös så hoppas han få se sina tidigare hundar på andra sidan. Det kändes bra.  

Tagged with: ,