Haväng

Stena Line

Posted in Allmänt, Göteborg by Jonas on 18 april 2009

Under många år arbetade jag på Stena Line. Några av mina bästa år med fantastiska minnen. Jag började som förman på ett städföretag som skötte matttvätt och möbeltvätt på Stenas alla fartyg. Ibland låg de iland. Ibland fick vi åka med. Att vara ute till havs gav mersmak och jag sökte jobb på sjömanskontoret och fick ett knäck som kockbiträde. Jag lagade Jansons till 1000 passagerare och serverade hungriga långtradarchauförer dagens. Sen fick jag en allmäntjänst på ett sprillans nytt Tysklandsfartyg, M/s Germanica som seglade mellan Göteborg och Kiel. Jag städade och sprang ärenden åt alla på fartyget tills jag avbröt ett våldtäktsförsök och en misshandel. Därefter blev jag fartygsvärd, dvs ordningsvakt, polis och sjukvårdare ombord. Ett jobb som jag hade i tio år och som jag älskade. Det jag älskade mest av allt, förutom att hjälpa människor, var att stå ute på däck när alla passagerare lagt sig. Att se solnedgången/soluppgången ute på öppet hav är något helt fantastiskt och som jag önskar alla borde få uppleva. Det liknar inte något man får se på land. Överhuvudtaget var tiden till sjöss mycket lärorik och rolig och jag rekommenderar varmt tjejer och killar att söka sig till sjöfarten. Närfart som fjärrfart. I hjärtat kommer jag alltid vara en Stenait och jag hoppas att än en dag få möjlighet att stå på ”poppen” klockan fem på morgonen och se solen resa sig ur havet.

Dagbok 090317

Posted in Allmänt, Hälsa by Jonas on 17 mars 2009

Jag har så mycket att säga, men det får vänta. För två veckor sedan blev jag sjuk i nån förkylning. Sen var jag frisk i en vecka. Nu är jag sjuk igen i nån form av luftrörskatarr. Känner mig småfebrig, matt och har nästan tappat rösten. Jag låter som en tjäder som satt en nöt i halsen. Men jag jobbar och försöker hålla humöret uppe.

Igår ringde en vän och frågade om jag ville hänga på en singelkryssning med Cinderella i maj. Eh, vad känner jag för det? Jag har arbetat som fartygsvärd (ordningsvakt) ombord på Stena Line i tio år och lovade mig själv när jag slutade att aldrig åka som passagerare på en nöjesfärja. Det har jag hållit. Jag har heller aldrig sattt min fot på Liseberg sedan jag slutade som ordningsvakt där. Men jag har egentligen inget emot platserna som sådana. Tvärtom kan jag rekommendera både Stena Line och Liseberg. Men jag är aningen arbetsskadad fortfarande.

På vägen hem idag blev jag i alla fall av med återstoden av lönen, 4000 kronor. Jag slank in på en skoaffär då jag behövde nya lågskor och ett par nya walkingskor. Hittade ett par Ecco och ett par Reebook som satt fint. Summa två tusen kronor. Sen slank jag in hos min optiker då mina glasögon gick sönder i morse. Ett av glasen trillade bara ur i morse och föll i tio bitar. Summa tusen kronor. När jag nästan var hemma ringde datorfirman som kollat på min trasiga stationära dator. Den var lagad. En bytt fläkt gjorde susen. Summa tusen kronor.

Nu är datorn hemma, skorna står på hallgolvet och glasögonen är klara på torsdag. Själv sitter jag här febermatt, med ett par gamla glasögon från 80-talet, utan förmåga att prata och längtar efter våren och en frisk promenad på Söder i mina nya walkingskor. Någon singelkryssning med Cinderella finns inte i mitt sinne nu. Och så önskar jag Eva lycka till med att sluta röka. Kanske orkar hon hänga med på några sköna promenader i vår och sommar?!

Journalist

Posted in Allmänt by Jonas on 19 oktober 2007

När jag var yngre var jag kreativ. Jag skrev musiktexter, tidningsartiklar, dikter och utkast till romaner. Som frilansjournalist tjänade jag hyfsat bra, men jag ville bli grävande journalist. Tyvärr hamnade jag på sjön där jag trivdes som fisken i vattnet. Några av mina bästa år har jag tillbringat på havet mellan Sverige och Tyskland. Några år tidigare stod jag på däck på en båt mellan Sverige och Danmark och läste ett brev om att jag kommit in på journalisthögskolan i Göteborg. Jag minns än idag hur jag tog beslutet att vänta med högskolestudierna till förmån för ett par år på ”sjön”. Sen blev det som det blev. Karriär, förhållande, hus, hästar, hundar och plötsligt hade åren gått. Jag blev aldrig journalist, som de flesta trott, utan hamnade av olika skäl i rättsväsendet istället.

Jag trivs förbaskat bra med mitt arbete, men ibland ångrar jag att jag aldrig tog chansen att bli journalist. Mitt nuvarande jobb är inte heller förenligt med frilansjournalistik, vilket annars skulle ha kunnat ge mig en god extrainkomst. Men som turligt är så bryr jag mig föga om feta konton eller materiella ting. Och jag har tur som i mitt arbete har ett funktionsansvar som publiceringsansvarig, för den enhet jag arbetar vid, så jag får skriva lite för intranätet… Vad mer kan man begära om man som jag valt bort journaliststudierna?  Har du också ångrat något du aldrig blev?